Idag skulle vi tycka det vore konstigt om djuraffärerna plötsligt började sälja hundar och katter. Om man vill ha hund eller katt så får man ta kontakt med en uppfödare eller omplaceringshem. Det systemet har fungerat bra i många år. Varför skulle det inte kunna fungera för alla djur?
I dagens samhälle behandlas burdjur som handelsvaror. De argument som används för att reptiler, fåglar, gnagare och kaniner ska få säljas i butiker kan användas på katter och hundar också. De flesta tycker att det är en självklarhet att katter och hundar inte får säljas i butik.
Maten är oftast fel på zoo, de ger för fet mat. Det finns butiker som bara ger sina gnagare gnagarblandning, vilket är lika onyttigt som att vi människor skulle äta chips och godis varje dag. Djuren på zoo har nästan alltid tillgång till saltsten, vilket man bara ska ge till honor som diar annars är det skadligt för njuren. Man kan även se att flera kaniner sitter tillsammans i en och samma bur, buren är då nästan alltid för liten. Man kan inte ha flera djur i en bur på 100x50x50 cm. Marsvin och kaniner ska man inte ha i samma bur, som de har i zoobutik. Då de har olika bakterier. De pratar även inte samma språk vilket gör att de inte förstår varandra och de inte har någon nytta av att vara tillsammans. En kanin kan väldigt lätt ha ihjäl ett marsvin.
Anonym djuraffär
Det är mycket stressande för djuren att låta kunderna gå som de vill hos djuren och titta och föra oväsen. Det är även stressande för djuren att vistas i samma rum som fåglar, det är inte olagligt men olämpligt.
När man köper ett djur från en zoobutik får man aldrig veta vad man får för djur, hur den kommer att bli, om den är frisk. Man får heller aldrig veta om den har några defekter, eller dolda defekter. Därför ska man aldrig avla på ett zoodjur, man vet helt enkelt inte vad man kan få för ungar. Djuret är inte heller van vid beröring från människor, eftersom de som arbetar i butiken inte har tid att ägna sig åt djuret, det krävs mycket tid och tålamod för att göra ett djur tamt och att få de att känna sig trygga bland människor.
Hamstrarna i butikerna skriker oftast för att de blir rädda när det kommer en stor hand och väcker dem, marsvinen gömmer sig, kaninerna stampar och råttorna springer runt och skriker innan någon kommer och lyfter upp dem i svansen. Det är inte ett bra beteende på ett djur och inte ett bra beteende att behandla djur.
Alla djur går igenom en stor process innan de kommer till själva butiken. Grossister, som det kallas köper affären djuren från. Det är en ”uppfödare” som massproducerar djuren för att snabbt kunna tjäna pengar. Grossisten struntar i vad djuret har för temperament när de avlar. Vilket gör att man kan få med sig ett aggressivt djur hem. Djuren tas för tidigt från mamman så att de säljer bättre, alla vill ju ha ett sådant ungt djur som möjligt. Kaniner till exempel brukar tas från mamman vid 4 veckors ålder, de får tidigast tas från mamman vid 6 veckor enligt lag men helst ska det vara 8 veckor.
Allt leder till att djuret i frågan blir osäker och ostabil i psyket, sedan om det är dåligt avlat på aggressiva eller rädda föräldrar eller om det finns defekter med i bilden blir allt värre.
När det gått några månader märker ägaren av djuret att den blivit aggressivt. Djuraffären tar inte tillbaka djuret så då slutar det med att det hamnar på blocket.se vilket leder till ännu en jobbig och påfrestande flytt för djuret.
Är uppfödare bättre än Zoobutiker? En uppfödare har oftast det som en hobby då det sällan går runt. En uppfödare fokuserar oftast på ett djur att föda upp och ett par speciella raser och färger. Då slipper djuret den miljön som finns på zoobutiker, vistas bland massa andra djurraser och slipper stressen som uppkommer då flera olika människor kommer och besöker dem. Miljön hos en uppfödare är en hög prioritering.
Djuren hos uppfödaren får bra föda och utrymme. Djuren får mer aktivering och motion, har hagar de får springa i om dagarna. I zoobutiker kommer djuren inte ut och de får sitta i buren tills djuret har blivit köpt. Hos en uppfödare har man möjlighet att följa sitt blivande djur från dag 1 till det är redo att flytta, då vet man att det är van vid människokontakt och de vet oftast hela släktens historia och kan förklara varför de parade just de två föräldrarna. Man får även livslång rådgivning och de flesta vill hålla kontakten så de får veta hur djuret mår och hur det har blivit. Om man köper djur från zoo är det ingen som bryr sig om djuret från och med att de har lämnat byggnaden.
Uppfödare är mer erfarna personer och föder upp djur av kärlek och omsorg. De gör allt för djuret bästa, djurbutiker vill bara sälja och tjäna pengar.
De har även rätten att neka köpare, om de märker att personen som är intresserad är oerfaren/omogen för ett djur eller av någon annan anledning känner att hon/han inte vill sälja djuret till den personen. De är oftast mycket mer noggranna med att se vart deras djur tar vägen.
Det är väldigt höga krav på att de som jobbar på djurbutiken ska ha djurutbildning. Uppfödare kanske inte har någon utbildning men det har istället levt med djur hela livet. Flera års utbildning om djur verkar inte vara till någon nytta om man jämför hur djuren mår på zoo och jämförelse hos en uppfödare, som har ett djur som specialområde. Idag förstår man att man inte kan ha små hundvalpar och kattungar i burar/hagar tillsammans med andra djur vid sidan om, det är stressande och de har otroligt bra hörsel. Förstår man det borde man även förstå att det gäller alla djur. Sedan finns det alltid bra och dåliga uppfödare, det är sådant man får ta reda på. Samma sak gäller djuraffärer, det är oftast de större kedjorna som är värst. En egenuppstartad zoobutik är mer att rekommendera i sådana fall.
Jag har erfarenheter från både uppfödare och zoo butiker så för mig är valet ganska självklart. Är det de för dig?
Av: Nathalie Månsén