Skendräktighet

Ibland får honor för sig att de ska få ungar trots att de aldrig träffat en hane och därför omöjligt kan vara dräktiga. Det kan vara lite skrämmande första gången ens kanin uppvisar detta beteende och i vissa fall blir det riktigt jobbigt. 

När ägglossning inte resulterar i dräktighet kan detta leda till skendräktighet. Den varar ~17 dagar under vilka honan går igenom ungefär samma hormonella förändringar som vid en äkta graviditet, men symtommässigt kan det ta sig olika uttryck för olika individer. När skendräktigheten är väldigt intensivt och långdraget eller återkommer med täta mellanrum blir det påfrestande för både ägare och kanin. 

Vissa kaniner är så fixerade vid sin "dräktighet" att födointaget blir lidande, hon kanske uppträder ovanligt nervöst, aggressivt, stressar upp sig över "inkräktare" på reviret eller boar och har sig dygnet runt. För ägaren kan det vara väldigt jobbigt att hantera ett så förändrat beteende.

Tecken på skendräktighet

• Förändrat beteende (tjurig, rastlös, vaktar revir, ogillar att bli klappad)

• Ätstörningar (ökat elller minskat födo-/vätskeintag)

• Boar (samlar bomaterial, rycker päls, bäddar)

• Viktökning (svullna juver och buk)

Tjurigare beteende och bobyggande är de vanligaste symptomen.

Ett prydligt bo byggt för ungar som aldrig kommer.

Åtgärd

En mild version av skendräktighet går över utan större bekymmer. Honan boar och grejar på i ett par dagar, sedan tänker hon inte mer på det utan återgår till sitt normala jag.

Men vad gör man när skendräktigheten blir besvärlig? Den vanligaste åsikten verkar vara att beteendet ska försöka brytas så tidigt som möjligt. Detta genom att städa ur buren ordentligt (ut med boet) och eventuellt ge kaninen totalt miljöombyte genom att flytta till en annan bur (eller annat boende). Om honan har en burkompis och de brukar dominera varandra (rida) bör de säras eftersom ridning kan trigga skendräktighet. Ökad aktivering i form av motion och och hjärngympa kan också hjälpa. Att försöka avleda med motion är ibland lättare sagt än gjort, men det skadar inte att försöka.

Vissa honor är skendräktiga mest hela tiden, då kan kastrering vara den bästa lösningen. Särskilt med tanke på att ofta återkommande skendräktigheter sägs öka risken för allvarliga besvär med juver och livmoder.

Text & foto: Anita Ekman © Kaninmagazinet 2014