Kjell Carnbrand och Peter Landberg är framgångsrika uppfödare av rasen Belgisk Hare. De vann tillsammans sitt 7e SM år 2012. Under LU 2012 höll den flerfaldige svenske mästaren Kjell Carnbrand ett intressant och humorfyllt föredrag om sin syn på hur man bedriver lyckad avel med raskaniner för utställning.
Han började med att påpeka varför kaninuppfödare har en sådan enorm fördel jämfört med många andra uppfödare, exempel; - Kaniner är relativt billiga - Man kan ha många och på så sätt ha ett större material. - Relativt lätt att få avkommorna sålda. - Snabba generationsväxlingat
Kjell och Peter tar emot sitt pris på LU2012
Konferensrummet var fyllt av så väl erfarna som oerfarna uppfödare och Kjell manade fram en diskussion genom hela föredraget. Efter ett tag kom han igång med raspratandet och påpekade vikten av att inte satsa på för många raser. På grund av att kaniner är så billiga och lättsålda så kan man pröva sig fram tills man hittar sin ras och om det inte fungerar så kan man byta. "Man kanske känner att Angoror, de är fina, och så skaffar man en sån. Men sen kommer man på; F*n, jag har ju ingen sax! Bara att byta ras då alltså."
När man väl valt ras så är det dags att lära sig allt om den, på den punkten ska du behandla standarden som din heliga skrift. Det är efter standarden som domarna bedömer och inte efter hur sött du tycker att det är med ett visst utseende. Sedan kom vi till det uppenbara, köp kaninerna av uppfödare. Men helst inte vilka uppfödare som helst, det ska vara bra uppfödare också. Men vad är en bra uppfödare? Gruppen diskuterade och kom fram till att det är en uppfödare som ger tips, svarar på frågor, hjälper till och har bra resultat i sin egen avel. Man kan använda sig av en uppfödare, kanske samma uppfödare som man köper kaniner av, som mentor. Kolla upp hur den personen har det i sitt kaninstall, hur den planerar sin avel osv. Har man inte själv plats till att ha många djur men vill ha ett bredare avelsurval så kan man kanske få dela hane med sin mentor.
Pröva dig gärna fram mellan raserna, men bestäm dig för en i slutändan
Hållningen av djuren är en annan mycket viktig punkt där man bör läsa in sig på kaninens etologi, naturliga miljö och beteende. Där, som på många andra punkter, rekommenderades jordbruksverkets kurs, "Kursen för den som driver handel med djur avsedda för sällskap och hobbykaniner". Fodret får man anpassa efter ras, och precis som Kjell påpekade så är det där en hel vetenskap. ”Kom ihåg att när du stänger burdörrarna så är det ditt ansvar att kaninen mår bra och trivs där den är. Detta gäller alltid, även om det är julafton eller om du är bakfull. Kaninen har inte valt att sitta där den sitter.” En annan viktig punkt är ju såklart avelsurvalet, men vad Kjell säger om det får ni läsa längre ner.
”Så, nu är vi hemma i kaningården och vi vill avla. Vad gör vi?” För det första så pointerades det hur viktigt det är att ha en avelsplan och ett syfte med parningen. Para bara djuret om det har något att ge. Vad man vill att djuret ska ge får man bestämma när man bestämmer sig för sitt avelsmål för säsongen, för ett sådant mål är viktigt. Ett mål per säsong och så koncentrerar man sig på det. Funkar inte plan A så kan man få lov att ha en plan B, men försök undvika plan B. Kjell och Peter parar själv oftast inte om de inte kan följa plan A.
I sitt avelsurval fokuserar Kjell och Peter först och främst på vilka honor som har bra modersegenskaper. Det spelar ingen roll hur fin honan är om hon ändå inte tar hand om sina ungar. Alla honor klarar inte av att vara goda mödrar första gången så Kjell och Peter brukar ge sina honor 2-3 chanser innan de räknas bort som avelsdjur. De tar endast en kull per hona och år, vilket är väldigt lite för att vara en storuppfödare. Detta leder till att deras honor ”håller” länge. Så länge honan är i gott hull, producerar och försvarar sin plats som avelshona så får ha kullar, deras äldsta avelshona blev 7 år innan hon slutade få kullar. Sedan tar man sina fina honor och luskar ut vilka som är deras svagheter. Därefter kompletterar man med en hane som har sina styrkor där honan är svag. Såklart ska man inte bortse från honans styrkor, kan man förstärka dessa samtidigt så är det ju positivt såklart. Efter det så måste man skilja på avelsdjur och tävlingsdjur. Tävlingsdjur har helt enkelt en bra poäng medan avelsdjur måste ha egenskapen att verkligen nedärva sina goda egenskaper, vara bra mödrar, få levande avkommor och ha ett bra lynne. Kring färger och teckningar så tycker inte Kjell att man ska hålla på och blanda om man är okunnig. Vill man hålla på med sådant så tycker han att man bör lära sig massor om genetik och färglära först.
Tävlingsdjur har bra resultat som den Belgiska Jätten på bilden, för ett avelsdjur krävs mer än så
Då har vi alltså våra djur, men vi har inte parat än. Varför inte? Jo, för vi har inte planerat. Detta var något som Kjell förespråkade väldigt mycket. Planeringen var A är O helt enkelt. Man får sätta sig ner vid sitt köksbord och komma fram till sitt mål för säsongen. När man har gjort det så tar man fram bedömningskort och stamtavlor och studerar dem, samt såklart på själva djuret i sig. Därefter lägger man upp årets avelsplan. I avelsplanen ingår vilka djur som ska paras för att nå framgångar med sitt mål. Här är det bra att ha en liten antekningsbok där man under resans gång skriver ner alla framgångar och motgångar man ser i sitt avelsarbete.
Nu har vi ungar i boet! För det första; Anteckna allt om kullen, allt. Man bör kolla så att boet ser fint ut och räkna ungarna. Kjell tipsade om att man för honan och ungarnas skull inte ska spara fler ungar än vad honan har spenar. I urvalet av ungar så tar man bort de minsta eller de som ramlar ur boet av sig själv. (Kom ihåg att det finns regler för hur du får avliva en kanin, även om den är nyfödd). ”Vid denna punkt finns det nästan alltid någon som lämnar salen och en annan person som utbrister, ’men tänk så tar du bort en 95a!’. Ja, det kanske jag gör.”
Låt ungarna vara ifred med sin mamma tills de kommer ur boet. Du kan kolla så att de verkar leva och må bra, men annars låt dem vara ifred. När ungarna väl har kommit ur boet ska de hanteras, och det varje dag. Träna dem i att sitta på bord inför utställningar, lyftas och kolla hur de sitter. Glöm inte att anteckna för att bekräfta hur det går med ditt mål.
Efterhand som avkommorna växer upp och ställs ut så kan du se hur det har gått med ditt mål. Därefter börjar säsongen om på nytt och det är dags för att repetera allting ännu en gång.
Föredraget var så intressant alla lyssnare villigt lät det dra över tiden. Frågor kom från alla erfarenhetsnivåer och jag är säker på att alla hade med sig nya lärdomar när de lämnade konferenslokalen. Tack för det Kjell!
Belgisk Hare, rasen som Kjell och Peter nått enorma framgångar med.
Text och foto: Emma Almquist med inspiration av Kjell Carnbrand
Comments