Våra tamkaniners beteende kommer ursprungligen från vildkaninen, jämför man deras beteende ser man likheterna. Genom att studera vildkaninen kan vi lättare förstå vår tamkaniners behov. Nästan alla beteenden som vildkaninen har, har även våra tamkaniner. Det som skiljer är miljön och att våra tamkaniner inte är rädda för oss människor.
Hur de bor Vildkaninen bor på torr sandmark, helst i en backe med skyddande buskar runt omkring. Där kräver den ett hål i marken för att ta skydd när den känner sig hotad.
Den har två hålor, en för att ta skydd i och en som den använder som toalett. När den använt toan under en tid kräver den en ny toaletthåla.
Vildkaninen har enorma ytor.
Tamkaninen vill ha en boplats som är torr och vindskyddad, även ett hus att krypa in i. Den tycker om att kräva både utomhus i mark/sand/jord eller i buren, även om den inte kommer djupare än till burgolvet. Mycket strö i buren uppskattas så den får utlopp för sitt grävbehov.
Kaninen väljer ut ett hörn i buren som den gör sina behov på, den vill att vi rengör och rensar där ofta eftersom den inte kan kräva fram en ny toalett själv.
Tamkaninen har tyvärr ofta väldigt begränsad levnadsyta.
Socialt Kaniner är flockdjur. Vildkaniner lever i kolonier och inom dessa kolonier finns det mindre grupper bestående av några få individer som försvarar egna, mindre områden inom kolonins större område. Inom grupperna finns det en stark hierarki med en kanin som dominant och de andra har olika rang under denne. Ju högre kaninen är i rangordningen desto fler fördelar får den i form av partners, bättre bohålor och så vidare. Varje fertil hona har vars en bohåla, men delar gångar och revir. Även i vänligt umgänge med andra kaniner så får den dominanta kaninen fördelar, så som att få ta emot mer putsning från andra kaniner än en underlägsen kanin får göra. Dock är det viktigt att påpeka att oavsett rang så får kaninerna ut mycket av varandra socialt. Vilda kaniner visar en mycket stark vilja att forma sociala band!
Tamkaninen är också social och påverkas väldigt positivt av att få leva tillsammans med minst en annan kanin. Tamkaniner som lever i par är mer aktiva och mindre stressade än ensamlevande kaniner. Dock är det viktigt att hitta kompatibla individer samt att skapa en bra miljö för att kaninerna ska kunna få ut så mycket som möjligt av sitt förhållande. Tyvärr lever som sagt tamkaniner ofta på väldigt små ytor som oftast inte lämpar sig för parhållning av kaniner. Även kaniner uppskattar att få vara för sig själva ibland. Miljön är väldigt viktig här!
Utfodring och fiender Vildkaniner är kväll och nattdjur. Under dagen ligger dem i hålan för att vila, ta skydd och svalka sig. När det blir skymning kommer de fram för att äta gräs, kvistar och örter. Kaninen smakar sig fram mellan fröställningar och bladverk. Vildkaninen är alltid på sin vakt och lyssnar hela tiden efter faror och rovdjur. Kaninen är ett bytesdjur, och kan aldrig vara försiktig nog. Känner den minsta tecken på fara springer den ned i sin håla.
Det är ett hårt liv, ständigt hot, parasitspridning och ojämn fodertillång. Det är sällan en vildkanin blir äldre än 2-3 år.
Liksom vildkaninen är tamkaninen också kvälls-/gryningsdjur. Den bästa tiden för att para kanier är på kvällen. Kaninen är ett värmekänsligt djur och ska ha det skuggigt och svalt. Den behöver främst ett bra grovfoder, hö, och ibland även lite kraftfoder med bra sammansättning.
Man kan göra sin kanin hur tam som helst man man måste alltid komma ihåg att de är bytesdjur och kommer alltid ha kvar sin flyktinstinkt.
Tamkaninen har det mycket bra när det gäller foder tillskillnad mot vildkaninen. Tack vare bra utfodring och medicinering vid sjukdom kan tamkaninen bli uppmot 10 år.
Kull Vildkaninen visar att hon är brunstig genom att stryka hakan mot stenar, trädstammar och andra föremål. Hon vill göra kolinins snyggaste hane medveten om hennes brunst. Hanarna markerar sitt revir med sina urinstrålar. De gör det oftast runt honornas områden. Hanen parar sig med den brunstiga honan blera gånger. Om honan skulle bli sjuk, ha foderbrist eller någonting skulle gå fel tillbaka bildas fostren och tas upp av kroppen. Honan kräver sedan en ny håla som hon sedan kommer att ha ungarna i. I hålan kommer ungarna ligga inbäddade i gräs och mammans ull. När honan är ute och letar mat gräver hon för hålan så att inget rovdjur ska hitta dem. Kaninen föder 4-5 kullar per säsong.
Tamkaninen stryker hakan mot höhäck och burdörr för att visa att hon är brunstig och kan paras. De kan även göra så ibland utan att vara det. När förlossningen närmar sig sätter man in en bolåda till honan som hon kan börja boa i. Tamkanins hane skvätter urin för att visa att han är könsmogen och redo att para sig.
I bolådan lägger honan in hö/halm och drar av sig päls som gör att det ska bli varmt åt ungarna. Skulle det ske att en av ungarna följer med hona ut från bolådan när den puppar så kommer honan inte bära tillbaka ungen in i boet, detta beror på att den vilda kaninen har sina ungar i en håla, och där kan dem inte ramla ur eller liknande, därför har inte kaninen utveckla någon instinkt som gör att de bär tillbaka ungarna i boet.
 Text och Foto: Nathalie Månsén © Kaninmagazinet 2015