En av våra tamkaniners vilda släktingar är fältharen (latin: Lepus europaeus). Det är den större av de två sorters hare vi har i Sverige och har funnits i landet i omkring 150 år.
Utseende Öron: Långa, rätuppstående med svarta örontoppar Ögon: Ljust brungul Svans: Vit med svart ovansida ~10 cm lång Storlek & vikt: ~60 cm lång och 4-6 kg tung Päls: Rödbrun med ljus undersida, något gråare på vintern Levnadsmiljö Jordbruksmark med diken och åkerholmar och i glesare skogsmark. Fältharen kan röra sig över ytor på upp till 140 ha. Utbredning
Södra Sverige upp till de södra delarna av Norrland. Föda Gräs, säd, andra odlade grödor, örter, kvistar, knoppar och blad. Fältharen är mer beroende än sin mindre skogssläkting av att komma åt gräs och örter under vintern. Liksom kaniner är harar koprofager; de äter viss del av sin egen avföring för att utvinna så mycket näring som möjligt. Fältharens liv Det är människan som tagit fältharen till Sverige, ursprunget har den nedifrån kontinenten. På 1800-talet inplanterades den i mälarområdet och i Skåne, troligen för jakt, idag finns det ett tämligen stort bestånd fältharar i landet. Hararna blir ibland aggressiva mot varandra under parningssäsongen som börjar i februari. Det händer att de boxas riktigt rejält. Många hanar uppvaktar samma hona men bara den uthålligaste får para sig med henne. Honan är dräktig i 45 dygn och föder 1-5 ungar/kull. Harungarna är väl utvecklade redan vid födseln, de har öppna ögon och kroppen är redan klädd i päls. Honan stannar inte hos ungarna utan de ligger gömda i en liten grop som modern grävt. En eller två gånger/dag tittar harmamman till sina ungar och ger dem di. Harar har mycket god hörsel och därtill ett synfält på nästan 360°! Dessutom kan de tack vare sina muskulösa ben röra sig i väldigt höga hastighter. Detta kommer väl till pass för att klara sig undan predatorer. Fältharen upptäcks lättast när den är i rörelse. Därför ligger den för det mesta och trycker i sin lega under dygnets ljusa timmar. Daglegan kan utgöras av en grop, liten håla eller någon annan skyddad plats som under en buske eller liknande. För att förvirra rovdjur springer fältharen kors och tvärs och gör långa skutt så att spåret till liggplatsen blir svårt att följa. I legan är den bäst kamouflerad och dess doft sprids inte så mycket när den ligger stilla. På natten är fältharen desto mer aktiv, den har ett väl utvecklat mörkerseende och söker föda och betar i skydd av mörkret. -Ofta dukar fältharar de under som bytesdjur eller på grund av sjukdom  (t.ex. harpest) innan de fyllt 3 år. -Topphastigheten är 75 km/h -Kan hoppa 7 m långt och 3 m högt Fältharar är en egen art och kan inte få ungar med kaniner. Däremot förekommer hybrider mellan skogshare och fälthare. Text & foto: Anita Ekman _______________________ Källor: Svenska Jägareförbundet G. Jansson & Å. Pehrson; Fältharen - långt ifrån bara på fälten