Vi har alla en gång funderat över hur vårt husdjur ser på oss, hur ser vi ut för dem, ser dem färger? Varför blir dem plötsligt rädda?
Kaninens ögon och människans ögon är olika utformade. Våra ögon är placerade fram och ger en binokulär vision och djupseende, vårt synfält smälter alltså samman och vi kan bedöma avstånd. Detta seende skapades för våra apkusiner, eftersom de ska kunna hoppa mellan träden. Vi har även bra färgseende som hjälpte till att hitta mogen frukt.
Foto: Linnéa Olsson
Kaninens ögon är inte formade för att hitta föda och förflytta sig utan för att snabbt upptäcka faror från alla håll. Deras ögon är placerade högt på huvudet och på sidorna av huvudet. Detta gör att de får en syn på nästan 360 grader, liksom långt över kaninens huvud. Kaniner brukar vara framsynta vilket förklarar varför de kan bli skrämda av exempelvis ett flygplan som kör ovanför dem, det är samma sak som det flyger en hök ovanför dem, deras sinnen säger åt dem att springa och gömma sig.
Tyvärr så finns det en nackdel med detta synfältet, de får en liten blind fläck rakt framför ansiktet och kaninens synfält utesluter en tredimensionell vy av närliggande objekt.
Foto: skuttis88@ifokus
När kaninen vrider lite på huvudet åt sidan så ser den dig faktiskt perfekt, vi ser det som kaninen tittar ”i sidled”.
Ryggradsdjur överlag har två olika typer av fotoreceptorceller i ögats näthinna som kallas för stavar och koner. Konerna ger ögat en hög upplösning. Har man fler än en kontyp i ögat gör det att man kan uppfatta olika våglängder av ljus, färger. Vi människor har tre olika kategorier av koner, deras maximala känslighet inom de röda, blå och gröna.
Enligt en studie i slutet av 1900-talet kom de fram till att kaniner har en begränsad förmåga att skilja mellan vissa våglängder av ljus, uppfatta dem som olika färger. Uppenbarligen klan de skilja mellan de våglängder vi kallar gröna och blå men de kanske inte ser dem som vi gör, men de *kan* skilja dem åt. De har alltså begränsat färgseende, troligen har dem två olika konsceller, alltså blå och grön.
Foto: Malin Hultman
Den andra typen av ljusmätare (stavar) ger en hög visuell känslighet i situationer med svagt ljus men de får en relativt dålig upplösning, alltså ser kornigt. Kaninen ser bättre än människan i svagt ljus (dock så är den inte så tydlig).
När du läser denna text fokuserar en liten del av din näthinna (fovea) på bokstäverna. Detta är en minimal, konformad fördjupning i näthinnan, fodrad vägg till vägg med en hög celler av koner.
Kaniner har också små områden med fler koner än stavar och det har mycket lägre kon densitet än vår fovea har.
Foto: Angelica Nilsson
Alltså, den bilden som kaninen får av dig är väldigt grynig jämfört med vår syn. Detta är ingenting som är ett problem för kaninen, den känner igen dig med hjälp av din röst, doft, kroppsrörelser och form (– Du är kaninens favoritmänniska!)
Kommer du och bär tillexempel en låda eller massa kassar förändrar du din form och det kan leda till att kaninen blir rädd för dig.
Foto: Mathilda Cornelius
Text: Nathalie Månsén Källa: http://www.rabbit-information.co.uk
Comments