Att kaniner är väldigt sexuellt aktiva ha de flesta av oss märkt, det är inte för inget som uttrycket ”föröka sig som kaniner” har etablerat sig i samhället. I vissa fall kan denna sexuallitet bli ett problem i kaninens och ditt liv, på flera olika sätt. Känner man att problemen är allvarliga, eller man inte vill avla så bör man fundera på att kastrera sin kanin.
Observera att en kastrering inte är en garanti för förbättring i beteende, om det är vad man söker, det finns även de kaniner som har blivit mycket surare och fått andra beteenderubbningar efter kastrering. Dessa kan vara nog så jobbiga som problemen man upplevt innan kastreringen. Dock är det ovanligt.
Kaniner är som mest sexuellt aktiva under vår- och sommarhalvåret, även om de kan föröka sig även under höst- och vinterhalvåret. De hormonella förändringar som sker i samband med att kaninhonan brunstar eller hanen blir mer sexuellt aktiv kan föra med sig problem så som ökad aggressivitet och andra revirbeteenden samt såklart att det kan bli ungar på någon sekund vid möte med en kanin av det andra könet. För de som väljer att ha flera kaniner tillsammans är det en mycket god idé att kastrera dem eftersom det minskar risken för revirgrundade slagsmål. Detta gäller även honor som kan bli griniga under brunsten och då bråka med sin livspartner.
Foto: Annika Helgesson, www.stengardens.weebly.com
Hanar kastreras främst för att minska eller helt ta bort revir och parningsbeteenden. Har man sin kanin inne är det extra jobbigt när ens hankanin får för sig att skvätta ner alla väggar och möbler med sin kraftigt luktande urin. Vill man kunna ha sin hankanin tillsammans med en hona så är det ett måste att kastrera den. Annars kommer det att bli massor av ungar och i det långa loppet stress och förslitningsskador på honan. Två okastrerade hanar kommer med största sannolikhet att slåss till döden om de stängs in i en bur tillsammans.
Honor kastreras inte främst för samma orsaker som hanar. Hos dem spelar hälsoaspekten en större roll. Har man sin hona okastrerad löper hon hög risk för att få cancer i livmodern vilket oftast får ett dödligt slut. Även andra infektioner av livmodern förhindras av kastrering och även de humörsvängningar som vissa honor får i samband med brunst.
Foto: Angelica, www.nirsors.se
När en kanin kastreras, hona som hane, måste den sövas. Ofta är även en del lokalbedövning behövlig. Sövning medför alltid en viss risk för att kaninen inte vaknar upp igen som man måste ha i åtanke innan man låter en veterinär utför någon sorts operation. Med moderna narkosmetoder och en kaninkunnig veterinär är dock denna risk mycket liten. Observera att man kan behöva leta ordentligt efter kaninkunniga veterinärer i Sverige idag.
På hanen tas testiklarna bort, men själva ”påsarna” lämnas kvar. Honan måste genomgå en mer omfattande operation där buken öppnas för att ta bort livmoder och äggledare. Stygnen som lämnas efter ingreppen försvinner av sig själv på några veckor.
Veterinärer rekommenderar kastration på hanarna så snart testiklarna tydligt kan kännas i pungen, vanligen från 4-5 mån ålder. Även senare går bra, allt beroende på hanens kondition. Honor kastreras från 5-6 mån. Det är aldrig för sent att kastrera en hona, men helst bör det göras före 3 års ålder för att inte riskera att hon hinner få cancer. Har honan fått ungar någon gång utgör det inget hinder alls.
Påväg till kastreringen bör du ha kaninen i en transportbur med filt/papper som bottenmaterial och ha höet i en höboll. Har du ingen höboll så finns de att köpa på de flesta djuraffärer. En kanin ska inte svälta innan operation som många andra djur, för då finns det risk att deras mage slutar fungera.
Efter operationen kommer du få hem en groggy liten kanin som ibland behöver lite hjälp med att komma igång igen. Du bör kräva att få hem smärtstillande, tex "metacam", från veterinären. Om du har kastrerat en hona är detta helt nödvändigt, en kanin som har mycket ont äter inte. Se även till att ha critical care hemma och ge av det om inte kaninen verkar väldigt pigg och äter av sig själv. Lite critical care skadar inte, ge det väl uppvätskat så slår du två flugor i en smäll. Kaninspecialiserade veterinärer ger ofta critical care direkt efter operationen för att magen aldrig ska vara tom. Kaniner ska inte ha tratt annat än i extrema fall.
Om kaninens sår blir svullet, illaluktande eller varigt så kontakta genast din veterinärklinik för rådgivning. Lägg i första hand krutet på att få kaninen att äta igen, ge persilja, morotsblast och lägg höet på marken så att kaninen lockas att äta.
Text: Emma Almquist © Kaninmagazinet 2014
Comments