När din kanin ställs ut så kommer den att bäras fram till ett bord där en domare tittar på den och jämför den med vad som står i Nordisk Kaninstandard.
Men vad är det som krävs av en utställd kanin? Det varierar såklart beroende på ras, men här kommer en överblick av vad som bedöms. Vissa raser, teckningar eller pälsvarianter har extra punkter på sina bedömningskort.
Bedömningskort för en dvärgvädur
Vikt Varje ras har sin egen standard för vad den ska väga. Här kan kaninen få max 5 poäng om den väger precis som rasen ska göra. Om det inte finns en maxvikt så finns ingen övre gräns för vad kaninen får väga. När det gäller ungdjur krävs inte att de ska väga precis som det står i standarden, men de får ändå inte avvika från idealet alltför mycket.
Rasprägel och presentation Vid bedömning av denna punkt så bedömer domaren kaninens ”Harmoni”, med andra ord att allting på kaninen står i proportion till varandra. Öron, huvud, hals och eventuell hakpåse bedöms under denna punkt. Ett exempel på ett oproportionerligt utseende är om kaninen är liten men har enorma öron.
Såklart måste kaninen ha en god rasprägel för att nå bra poäng här, alltså att det ska se ut ungefär så som det står i standarden för respektive ras. Här brukar det också vara så att det bör gå att urskilja om djuret är en hona eller en hane. När det gäller Belgisk Hare till exempel så ska hanen ha "kraftiga kinder".
Presentationen ska vara god, med det menas att djuret ska resa sin framkropp ordentligt från underlaget, "sitta fint". Hos vissa raser så som Hermelin och Dvärghare så ställs högre krav på att de ska sitta ordentligt. Vädurskaniner behöver inte sitta på samma sätt som alla andra raser eftersom att de ska ha en kort och massiv kropp som inte ska se smidig och elegant ut. Man tar hänsyn till att stora raser har en tyngre kropp att bära upp. Domaren ska hjälpa kaninen att sitta om det behövs, men inte tvinga in den i en position den inte är villig att sitta i. Kaninen skall vara vaken och trevlig att hantera. En väldigt dålig presentation skulle kunna vara en skräckslagen kanin som sitter hopkrupen eller gör aggressiva utfall.
Hermelin som sitter riktigt fint
Kroppsform Här ingår även rastyp, som är olika för olika typer. Exempel på olika typer är jättekaniner, vädurskaniner, dvärgkaniner osv.
För de allra flesta raser så ska det vid första anblicken gå att se skillnad på hane och hona. Hanen är kraftigare genom hela kroppsbyggnaden medan honan är slankare. Kaninens skelett ska inte kännas tydligt, de flesta raser ska vara jämnt och rikt musklade över hela kroppen. Här ingår dessutom att kaninens rygglinje ska slutta på ett korrekt sätt, att frambenen inte ska vara böjda och att kaninen inte får sätta ner foten för djupt, så kallat genomtramp. Svansen får inte vara sned och bakbenen ska bäras parallellt med kroppen.
Pälsens kvalitet Vanlig punkt som dock är väldigt olika beroende på pälstyp.
Pälsens täthet Vanlig punkt som dock är väldigt olika beroende på pälstyp.
Färg och teckning Vanlig punkt som är väldigt olika beroende på färg och teckning.
Domare kollar pälsens kvalité och täthet på en Vit Lant
Kondition, vård och sundhet. Detta är den absolut viktigaste punkten eftersom att den handlar om kaninens välmående. Kaninen ska vara tillsynes välmående, ha klor som är klippta högst 5mm från pulpan, den ska vara ren över hela kroppen, öronen ska vara rena inuti och pälsen runt ögonen och nosen ska inte vara blöt.
Såklart ska kaninen inte heller ha skador eller ohyra i pälsen. Den ska inte vara fet, undernärd eller dräktig. Även tänder och kön kontrolleras här.
Annat som visar på att kaninen är dåligt skött eller av annan anledning inte borde vara på utställning kan också läggas in i denna punkt.
Text och foto: Emma Amquist © Kaninmagazinet 2013
Senast uppdaterad: Januari 2016 av Anita Ekman