Kaninerna tillhör familjen harar och kaniner (Leporidae) inom ordningen hardjur (Lagomorpha). Familjen Leporidae består av två släkter – Lepus, de egentliga hararna och Oryctolagus, kaninerna. Båda har så kallade gnagartänder.
Kaninens framtänder är rotöppna, med det menas att de växter och slits ned under hela livet. Framtänderna slits mer på baksidan än på framsidan. Därigenom får de mejselform och kan bli mycket vassa.
Deras kropp gör det väl lämpat att springa och gräva mycket. Kaninen springer dock inte som haren med långa språng utan mer i sicksack.
Ögonen är stora och riktade åt sidorna. Luktsinnet och hörseln är väl utvecklade, mer om kaninens sinnen kan du läsa i en av våra andra artiklar.
Huden är tjockare på djurets översida än på undersidan, ju äldre djuret blir desto tjockare blir huden. Alltså har ungdjur tunnare hud. Huden är tjockare på hanar än på honor. Hudens och framförallt pälsens tjocklek varierar också med årstiderna. Matsmältningsorganen är samma som på andra däggdjur, nämligen munhåla, svalg, foderstrupe, magsäck, tunntarm, blindtarm och ändtarm. Tunntarmen hos en vuxen kanin kan bli uppemot fyra meter lång. Blindtarmen som är mycket rymlig, utgår från tunntarmen. Läs om matsmältningssystemet i en annan artikel.
Text: Nathalie Månsén Källa och: "Kaniner" av KG Roos Illustration från boken: "Kaniner" av KG Roos