En anledning till att kaninen får urinsten eller uringrus beror på för stort intag av kalk och/eller kalcium.
Kaniner tar upp allt kalcium som finns i fodret de äter. Kroppen tar vad den behöver till organen. Kalköverskottet utsöndras från blodet via njurarna i urinen. Om kaninens urin är grumligt så det det på grund av kalköverskott. Pågår det under en längre tid kan man se att det bildas mer trögflytande urin och mer leraktigt.
Allt kalk i födan tas upp via tarmväggen och kroppen förser sig med vad den behöver från blodet och överskottet utsöndras via njurarna, d.v.s. i urinen. Följaktligen kan det bli rikligt med kalk i urinen och detta kan då ses som en vitaktig grumling av urinen. I vissa fall då överskottet är kraftigt och pågår under en längre tid kan det bildas trögflytande, leraktigt sekret eller stenar i urinblåsan som orsakar smärta och problem vid urinering. Stenar kan även vandra ned från urinblåsan till urinröret vilket ofta försvårar behandlingen. Även vad gäller kaniner är det exakta sjukdomsförloppet inte helt klarlagt.
Om det kommer kalk i urinblåsan så tyngs den ned och det kan bli svårt för kaninen att kissa ut allt. Allt eftersom blir det mer och mer kalk och det bildas stenar.
Sitter kaninen stilla mycket är det lättare för problem. Hoppar kaninen och skuttar dagligen så urinblåsan skakas om är det större chans att gruset kan kissas ut.
Det är lättast att se urinsten genom rötgen eller ultraljud, ibland kan man även känna att urinblåsan är fylld med grus eller sten, det märks även om kaninen får ont när man rör blåsan.
Man bör även kolla om det är blod i urinen, det gör man genom att ta en urinsticka i ett urinprov. På urinstickan finns det filterpapper som ändrar färg utifrån vilka ämnen som finns i urinen, det är ett snabbt sätt att få reda på om det finns blod i urinen.
Symptom
Symptomen påminner lite om urinvägsinfektion. Kaninen kissar på fel ställe, "kissar på sig", lämnar fläckar, kan ha ont när den kissar. Om den har ont vid urinering kan ses som att kaninen kröker rygg när den kissar, den kan även ge ifrån sig ljud.
Man kan se blod i urinen, men det kan vara svårt att skilja från den naturliga rödfärgningen som ibland kan förekomma. Att urinen ibland blir lite för aktiv orsakas av ett ämne som heter porfyrin, helt ofarligt.
Det kan hända att det har bildads en sten som täpper till eller mycket grus som gör att kaninen inte kan kissa alls, detta är ett mycket akut tillstånd och man måste till veterinär omgående.
Luktar urinen illa kan kaninen även ha fått en urinvägsinfektion.
Behandling
Har det bildats stenar måste man operera och ta ut stenen/stenarna. Det är oftast en enkel operation. Har stenarna gått ut i urinröret är det svårare.
Har kaninen grus är det lättare att spola rent blåsan med koksaltlösning. Detta görs med narkos då det är smärtsamt för kaninen. Man fyller blåsan upprepade gånger med koksaltlösning och tömmer den tills gruset är utspätt, sedan klarar kaninen resten själv.
Man kan även prova en behandling i hemmet, om det inte är så allvarligt. Kaninens ägare får ge stora mängder med vatten direkt i munnen flera gånger per dag, hålla kaninen horisontellt och försiktigt skaka om nedre buken för att skaka om gruset i urinblåsan. Det kan ta upp till flera veckor, men med tid kan det gå. Så slipper man sövning och operation. Efter man har provat detta är det bra med en röntgenundersökning efteråt för att se så att gruset är borta.
Har kaninen både urinvägsinfektion och urinsten behandlas detta med antibiotika.
Det är vanligt att urinsten kommer tillbaka, man får vara beredd på att det kan bli fler behandlingar.
Kom ihåg att kaniner döljer sjukdom väldigt väl. Är du orolig för din kanins hälsa - uppsök veterinär!
Text: Nathalie Månsén © Kaninmagazinet 2013
Comments