Ett vanligt problem hos kaniner är att dem blir kala på tassarna, främst på hälarna men även under klorna. Går kaninen för länge med detta kan det bli mycket allvarligt och smärtsamt. I värsta fall kan det bli sår som blir infekterade och sprider sig till senor, leder och skelett. Orsaker till detta beror främst på hur man sköter dem och hur dem bor. * Buren är smutsig. Kaninen bor i en bur där underlaget är fuktigt och innehåller mycket avföring och/eller urin. * Fel underlag i buren. Vildkaniner belastar tårna mest och i naturen sjunker de ner en bit i marken. - Innekaniner vistas på ett hårt underlag vilket gör att dem har det enklare att få trycksår. Även kaniner som bor med en hård matta som underlag. Eftersom de lever på hårda underlag lägger dem den största belastningen på hälarna. * Övervikt ökar belastningen på framförallt bakben - Om de sitter för mycket stilla i buren, inte vill motionera. * Har de sjukdomar i urinvägarna som leder till urinläckage ökar det också då urin är frätande.
När pälsen har skavt bort är det bar hud, och på kaninen är den mycket känslig. Detta kan leda till att kaninen inte vill röra på sig lika mycket och blir stillasittande eftersom det gör ont. Blir kaninen stillasittande ökar det risken för fetma, att kaninen sitter kvar på fuktiga områden och det blir bara värre. När huden är bar och blir torr är det lätt att den spricker och det blir ett öppet sår, då är det risk att problemet blir kroniskt. Det är viktigt att man regelbundet gör en hälsokoll på sin kanin minst en gång i veckan för att hitta ev fel och motverka dem i tid. Märker man att kaninen börjar bli kal på tassarna måste man hitta felet och åtgärna detta.
Åtgärder: * Rengör buren oftare - Rensa toaletten varje dag om en sådan finns. Annars rensa i kaninens kisshörn och ta bort avföring dagligen * Byt underlag till ett som suger upp fukten bättre och inte är irriterande. - Om kaninen har matta ska man sluta med detta och byta till någonting mjukare. * Skapa ett tjockt sviktande underlag. - Den bästa lösningen är att man köper en skumgummimadrass som man klär med vattenavstötande material, till exempel galon. Ovanpå denna lägger man en handduk eller fleecefilt och sedan ett tjock lager med strömaterial, till exempel spån och halm. * Påbörja behandling genast. - Har kaninen endast tappar päls och blivit kal, utan sår kan man försöka åtgärda detta själv genom att smörja tassarna med till exempel vaselin, idomin eller aloe vera gel (använd bara ett) Har det blivit sår ska veterinär kontakta genast. * Byt ut vattenflaska om den läcker eller skaffa en tyngre vattenskål * Banta och motionera ett överviktigt djur. Uteslut andra sjukdomar.
Det krävs mycket tid och engagemang för att få bukt på tassarna igen efter att detta uppstått. Man ska hålla koll på det varje dag så att det inte blir värre. Det kan ta många månader för kaninens tassar att bli helt återställda igen. Man kan testa att använda bandage på tassarna för att minska belastningen. Då ska man ha en gasbinda vikt ett par gånger under hälen och sedan linda in med bandage. Många kaniner finner detta obehagligt och låter det inte sitta på länge. Har man en kanin som accepterar det så är det jättebra. Ibland kan det vara bra att veterinären skriver ut anitibiotika salva för att påskynda läkeprocessen. Det kan även bli såpass allvarligt att veterinären måste skriva ut antibiotika för en lång tid samt smärtstillande medicin.
Har det gått så långt att det blivit infektion i skelettet hjälper varken antibiotika eller andra mediciner. Den angripna delen av tassen eller hela tassen måste i sådana fall amputeras. Detta är en etisk fråga som djurägaren får ta ställning till och diskutera med veterinären. Alternativet är att låta kaninen somna in eftersom tillståndet är smärtsamt. Rexkaniner är mer mottaglig för detta problemet då dem har tunnare päls på tassarna.
Tar man hand om sin kanin, håller den slank och aktiv, kollar buren och kaninen dagligen uppstår det sällan komplikationer.
Kom ihåg att kaniner döljer sjukdom väldigt väl. Är du orolig för din kanins hälsa - uppsök veterinär!
Text och Foto: Nathalie Månsén
Källa: http://www.djurklinikenroslagstull.se/
www.veterinaren.nu/
Comments