Våra kaniner lever i en onaturlig miljö i fångenskap och det kan leda till beteenderubbningar. De vanligaste hos kaniner är gallerbitning, oupphörligt grävande på hårda ytor och pälstuggning. Enligt etologer tyder sådana beteenden, som endel även kallas för stereotypier/stereotypbeteenden, på problem i djurets miljö. Vi kaninägare måste göra vårt bästa för att förhindra detta.
En kanin måste inte ha miljöproblem för att få beteenderubbningar, det kan även bero på neurologiska sjukdomar eller skador. Men felaktig skötsel, kost och att de inte lever i en bra, naturlig miljö är de vanligaste orsakerna till sådana beteenden.
Vad märks på kaninen? Du ser upprepade beteenden så som de som nämndes ovan. De har ingen mening och kaninen verkar inte göra det för att den tycker det är kul, utan mer som ett tvångsbeteenden som utförs om och om igen. Du kanske tex ser att den sitter och slickar/biter bort päls från olika delar av kroppen, eller gräver på den hårda burbottnen i fler minuter.
Vilka typer av stereotypier/beteenderubbningar finns det?
Det finns massor av beteenderubbningar som man skulle kunna ta upp! Här kommer vi ta upp de vanligaste och några till. Vad de är och hur man förebygger dem.
Överdriven pälstvättning: Kaninen tvättar sig mer än den behöver, oftast är det tassar, magen eller insidan låren som utsätts mest. Biter/slickar kaninen tillräckligt mycket kan det leda till hudinfektion.
Märker man att sin kanin håller på med detta bör man först fastställa att den inte har parasiter eller andra hudsjukdomar. Sedan är det bara att förbättra miljön och skötseln. Ser till att kaninen har aktiviteter och får röra på sig mycket.
Gallerbitning: Många av oss upplever att kaninerna ibland biter lite på gallret när man kommer med maten, men för några kaniner är problemet större än så. De kan sitta långa studer och knapra på metallgallret vilket kan leda till skador i munnen så som sår och tandfel. Kaniner måste få gnaga för att må bra, så för att minska/förebygga detta beteende så bör kaninen alltid ha tillgång till hö och pinnar att knapra på.
Destruktivt grävande: Kaniner är naturliga grävare, i det vilda gräver de enorma gångsystem och trygga hålor. Den vanliga burkaninen har oftast inte mer än 5 cm spån att gräva i vilket leder till att vissa kaniner kan utveckla ett slags frustrerat grävningsbeteende. De fortsätter gräva även när de nått botten av buren och kan sitta så väldigt länge. Att ha kaninen ute i hagar där den kan gräva, eller skaffa en djup grävlåda, kan hjälpa.
Vävning: Kaninen sitter och gungar på en plats under lång tid, ibland upplever ägaren att kaninen är som i trans. Det finns en viss tvist kring hurvida detta är ett genetiskt problem, men många hävdar ändå att miljön spelar en väldigt stor roll. För att förhindra detta beteende är en övergripande bra miljö viktig. Helt enkelt stor yta och mycket att göra.
Utomhusvistelse är bra för kaninens behov att gräva Foto: Emma Almquist
Gemensamt för att förebygga alla beteendeproblem är att kaninen ska ha stora ytor att röra sig på, precis som i naturen. Den måste få socialisera, antingen med sin matte eller om den har en kaninkompis. Studier har visat att social kontakt med artfrände minskar stereotypier.
Se till att din kanin har mycket tuggmaterial som den kan hålla sig sysselsatt med, undvik lättuggad mat. Hö är viktigt och en bra sysselsättning då en kanin spenderar många timmar om dagen med att tugga och mala ner foder för att tillfredsställa tuggbehovet. Bottenmaterial att pyssla med och gräva i är också positivt.
Även aktivering utanför buren har positiv effekt på hur kaninen mår och beter sig. Ute i naturen/huset blir den stimulerad och får röra på kroppen, kanske gräva och tugga. Aktiviteter som utmanar hjärna och kropp lite extra, så som klickerträning och hoppning, tröttar ut kaninen på ett bra sätt.
Exempel på aktivering: klickerträning, gömma godis i buren eller toarullar, kaninhoppning, grävmöjligheter, foderbollar, labyrinter, promenader i skogen etc
Det finns endast ett sätt att förebygga detta och det är att ha rätt skötsel och hållning. Spendera mycket tid med din kanin samt aktivera den i och utanför buren.
Text: Nathalie Månsén och Emma Almquist Foto: Nathalie Månsén