Encephalitozoon cuniculi
E. cuniculi är en parasit som även kallas nozematos. Den angriper i första hand njure och nervvävnad, men kan även sätta sig på hjärtmuskulatur, lungor och lever. Den smittar via urin men ungar kan bli smittade redan i magen om mamman har parasiten. Vanligast är att ungarna blir smittade av mammans urin i boet. Parasiten är lurig. Den kan ligga vilande i kroppen hela kaninens liv utan att den blir sjuk, medan den i andra fall bryter ut om t. ex kaninens immunförsvar blir sämre.
E. cuniculi kan ge många olika symptom eftersom parasiten kan angripa så många olika organ i kaninens kropp. Symptom om nervvävnad angripits kan vara beteendeförändringar, balansrubbningar, förlamningar, epilepsiliknande anfall, skakingar mm. Om den tar sikte på njurarna kan kaninen få njursvikt med symptom som avmagring, ökad törst och att den kissar onormalt mycket. Ett foster som blir smittat i livmodern får ofta linsgrumlingar tidigt i livet, då parasiten fått fäste i linsen i ögat. Även plötsliga dödsfall kan vara orsakat av EC. De vanligaste symptomen av E. cuniculi är att kaninen lutar huvudet och får problem med balansen. I vissa fall blir balansrubbningen så kraftig att kaninen ligger och rullar runt i buren, vilket kan leda till skador på och runt ögonen.
Det är väldigt svårt att diagnostisera parasiten då den inte alltid utsöndras i urinen. Utsöndras den i urinen kan man se den i mikroskop. Det andra alternativet är att ta ett blodprov och se om det finns några antikroppar mot parasiten. Då vet man att den finns där, men man är inte säker på om det verkligen är den som orsakar problemen, eftersom kaninen kan leva med parasiten utan att bli sjuk av den. Det dröjer 3-4 veckor innan antikroppar mot parasiten kan upptäckas och först efter 9 veckor är antikroppsnivån högst, vilket innebär att ett enda negativt prov inte kan utesluta att kaninen nyss fått en infektion. Därför bör ett nytt prov tas 4 veckor efter det första provet för att vara säker. På en kanin som dock kommer in med liknande symptom och testas negativt kan E. cuniculi uteslutas som orsak.
Parasiten är tålig. Den kan överleva i MINST 6 veckor i 22 grader, men mindre än 1 vecka i 4 grader. Att behandla E. cuniculi är svårt. Det finns antiparasitära preparat, men man vet inte säkert om den gör nytta eller om kaninen tillfrisknat av sig självt. Om kaninen har allvarliga balansrubbningar, förlamingar eller täta anfall som gör att den inte kan leva ett normalt liv bör den få somna in. I vissa fall har kaninen lindriga symptom, som inte förändras till varken det bättre eller sämre efter behandling. De kan ofta leva ett normalt liv trots sitt handikapp.
I en studie som gjordes på SLU år 2007 togs prover på 106 kaniner som inte hade några symptom och på 50 kaniner där man misstänkte parasiten. 7 stycken av de 106 kaninerna utan symptom fann man antikroppar på EC. I gruppen på 50 kaniner med misstänkt Encephalitozoonos hade 28 stycken av dem antikroppar. Detta innebär att 6,6 % av de kliniskt friska kaninerna och 56% av de med symptom testades positivt för E. cuniculi.
Parasiten är vanligare än många vet och tror, men upptäcks inte så ofta eftersom den oftast ligger vilande i kroppen utan att märkas. Så lägg parasiten på minnet och kom ihåg att den finns där!
O´Malley- kanin testad positivt för EC! Malle är en grabb född 2008 som började få problem med bakdelen år 2011. Han skuttade annorlunda och fick inte med sig den på samma sett som förut. Vi misstänkte till en början att han hade gjort sig illa på höhäcken så vi avvaktade. Men det blev ingen ändring, varken till det bättre eller sämre. Veterinär uppsöktes och ryggen röntgades, men ingenting onormalt syntes där. Mot slutet av sommaren 2012 började vi tycka att han hade så himla stor buk. Inte tjock, utan skvalpig. Efter ytterligare undersökningar fick vi konstaterat det vi misstänkt, att han hade vätska i buken. Nu började vi läsa och misstänka E. cuniculi. Att den nu ev. hade angripit njurarna. När något organ inte längre fungerar som det ska kan de få vätska i buken. Så ett blodprov togs och skickades in till SVA. Efter lite väntan fick vi svaret. Malle visade antikroppar på parasiten. Vi visste inte så mycket om den då, men började läsa på. Vi kunde ju inte vara säkra på att det var parasiten som orsakat symptomen. Men eftersom han hade så pass mycket vätska i buken, och vi visste att det bara skulle fyllas på o till slut trycka på hans lungor bokade vi avlivningstid. Vi hade några dagar kvar med honom, men något hände under de dagarna. Han blev bättre! Jag har under mina många år med kaniner aldrig avbrutit ett avlivningsbeslut, det här var första gången. Idag är det sommar 2013 och Malle finns fortfarande här. Efter rådfrågan med veterinär tyckte de att han utan problem kunde få mer tid. Ett mirakel skedde, för inte ens veterinärerna förstår hur vätskan kunde så gott som försvinna. Idag mår Malle väldigt bra, men man håller ett extra öga på honom. Vi vet att vi verkligen har honom på lånad tid, men vi njuter av varje dag som vi får se honom skutta runt med energi och livsglädje!
Kom ihåg att kaniner döljer sjukdom väldigt väl. Är du orolig för din kanins hälsa - uppsök veterinär!
Text och Foto: Linda Gustavsson
Comments