top of page
Sök
Skribentens bildKaninmagazinet
9 juli 20206 min läsning

Bettfel

VARNING FÖR HEMSKA BILDER

Bettfel (eng. dental malocclusion) börjar bli ett vanligt förekommande problem hos kaniner. Bettfel är när tänderna i överkäken och underkäken inte möts på ett korrekt sätt. Detta i sin tur leder till en rad problem såsom förvuxna tänder, infektioner och bölder.

Orsakerna till att kaninen får bettfel är flera. Fel kost är en vanlig orsak till detta problem och i en del fall kan bettfel uppstå till följd av skada. En skada på tänderna kan lätt uppstå vid exempelvis ett olyckligt fall från hög höjd. En allt mer förekommande orsak till bettfel är ”ärftlighet”. Detta beror till stor del på att vi börjat avla på kaniner med allt kortare nosar och rundare huvudform.

När bettet är korrekt ska underkäkens framtänder vila mot de små stödtänderna i överkäken, de har 6 framtänder, två i nederkäken och fyra i överkäken. I överkäken sitter två stora framtänder och bakom dem sitter två mindre peg-tänder.


Foto: Anonym uppfödare

Tecken på tandproblem: - Slickar sig runt munnen, tvättar sig mycket mer än vanligt - Magrar av - Svårt att greppa saker - Äter mindre och dricker mindre - Mindre avföring, den börjar tappa formen - Gnisslar tänder - Tuggar annorlunda - Kan förekomma vätska ur nosen och ögonen - Vill inte äta hö eller svårsmält mat

Orsaker till bettfel: - Felaktig kost, allt för lättuggad kost - Skada, infektion i tandköttet - Ärftlighet och nedärvning, följder av avel

Bettfel - I följd av kost

En allt för lättuggad kost kan orsaka bettfel då tänderna inte slits i den utsträckning som är nödvändigt. Grovfoder såsom hö är den bästa basen i foderstaten. För att tänderna ska slitas så mycket som det är nödvändigt (så att inte bettfel uppstår) krävs att kaninen tuggar i en cirkulär horisontell rörelse. När kaninen äter hö eller gräs (grovfoder) måste kaninen tugga i denna horisontella rörelse för att hela tuggytan på tanden ska slitas. Tuggandet och söndermalningen av föda är alltså det som bidrar till att kaninens tänder slits normalt. Pellets och annan lätt smällt föda medför att kaninen endast tuggar vertikalt. När kaninen tuggar på detta sätt utsätts inte hela tuggytan på kindtänderna. Detta kan medföra att vassa ”tandnabbar” växer ut. Dessa ”tandnabbar” är sylvassa och kan skära sönder både kaninens tunga och insidan av kinden.

Taggar på kindtänderna Foto: Anonym uppfödare

Bettfel - Orsakad av skada eller infektion

Bettfel kan orsakas till följd av skada eller infektion. Fall från hög höjd är något som kan göra att kaninens käke får en smäll och till följd av detta växer kaninens tänder fel. Tänderna kan ibland även brytas av på ett eller annat sätt. Viktigt är att man noggrant observerar så att tanden växer ut korrekt.

Bettfel - Till följd av avel Då kaninens tänder växer hela livet är det av största vikt att tänderna nöts i den utsträckning de behöver. För att tänderna ska slitas ner ordentligt krävs det att bettet är korrekt då framtänderna slits ner genom att de nöts mot varandra.

Anledningen till att bettfel är vanligare bland dvärgraser har att göra med den avel vi bedrivit på djuren. Aveln har lett till att djuren idag har kompaktare huvud och framförallt kortare nos. Denna reducering av skallens längd har i många fall inte påverkat käken. Käken är alltså inte reducerad i storlek i samma utsträckning som resten av skallen. När underkäken är längre än överkäken kallas på engelska för ” maxillary brachygnathism”. Många använder dock hellre termen mandibular prognathism än maxillary brachygnathism.


Figur 3. Kraftigt underbett hos kanin. Tändernna måste nötas mot varandra i en horisontell rörelse för att upprätthålla ett korrekt bett. Då detta inte växer tänderna för mycket utan att slitas och bettfel uppstår.

Nedvärvning

Mandibular prognathism hos kaniner (underkäken längre än överkäken) har visat sig ha en autosomal recessiv nedärvning . Med autosomal menas att kaninen fått ett av de sjuka (lethala) anlagen (anlag för bettfel) från modern och det andra från fadern. Anlaget måste alltså komma från båda föräldrarna.

Recessiv är ett annat ord för dolt. Gener och anlag sitter alltid två och två. Anlaget måste finnas i dubbel uppsättning (båda generna i genparet måste vara bettfelsanlag) för att sjukdomen (i det här fallet bettfel) ska visa sig. En kanin som bara har ett lethalt anlag i genparet och det andra anlaget i genparet är friskt, får inte bettfel. Det friska anlaget är mer dominant än det lethala och kaninen uppvisar inte bettfel. Endast genom avel kan vi få veta om kaninen bär anlag för bettfel eller inte. En kanin som har ett lethalt (sjukdoms) anlag och ett friskt anlag säger man är bärare, i det här fallet är kaninen bärare av bettfel.

En avkomma får hälften av sina gener från mamma, och den andra hälften från pappa. Som nämnts ovan nedärvs bettfel autosomalt (ett anlag från mamma, ett från pappa). En unge som får bettfel har alltså föräldrar som båda bär anlag för bettfel. Båda föräldrarna måste vara bärare av anlaget, eller själva ha bettfel för att ungen ska få det.

Avel - Av individer där det finns risk för bettfel Bettfel är för kaninen plågsamt. Det leder i de flesta fall till övervuxna tänder vilket gör att kaninen inte kommer kunna äta tids nog. Får inte kaninen hjälp är utgången dödlig.

3 veckors kontroll

Alla ungar föds med tångbett. Vid tre veckors ålder ska ungen fått ett korrekt bett. Har ungen inte fått korrekt bett vid 8-10 veckors ålder föreslår en del uppfödare att det mest humana för djuren är att avliva dem. Detta då bettfel som tidigare nämnt är väldigt plågsamt för kaninen.

Tångbett Foto: Anonyuppfödare

Avel och etik

Djur som har bettfel eller där det föreligger risk för bettfel ska inte avlas på. Anledningen är enkel – för djurens skull. I svenska djurskyddslagen finns följande restriktioner angående avel:

Enligt djurskyddslagen (1988:534) 3§ 4 kap är avel som innebär lidande för djuren förbjuden. Föreskrifterna förbjuder avel av djur som är bärare av defekter som kan innebära lidande för djuren.

Då bettfel innebär ett lidande för kaninen så kan man anse att detta även rör bettfel. Därför är avel av djur där det föreligger risk för bettfel, både omoraliskt och olaglig.

Olika bettfel:

Tångbett, framtänderna möter varandra precis som en tång (därav namnet). Kindtänderna ligger inte heller som de skall, och nöts inte ner på rätt sätt. Överkäken är längre än underkäken.

Kindtandbettsfel, detta kan orsakas av inflammation i tandrötterna eller är medfött. Kindtänderna ligger inte i rätt position till varandra.

Underbett, underkäken är längre än överkäken. Underkäkens framtänder växer så att de hamnar framför överkäkens framtänder så att de inte möts, även kindtänderna hamnar i fel position så de inte nöts på rätt sätt.

Foto: Anonym uppfödare

Överbett, Överkäken är längre än underkäken och det leder till att framtänderna och kindtänderna inte möts som de skall, vilket gör att de inte nöts ned på rätt sätt.

Saxbett, överkäken eller underkäken är vriden framtill, det leder till att tänderna inte hamnar som de skall mot varandra

Tandrotsfel, Sitter felet i överkäken kan kaninen bli blöt kring ögat och nosen, anledningen till det är för att tandrötterna kan reta tårkanalen som ligger nära. Tändernas rötter växer fel eller har blivit inflammerade.

Behandling: Veterinärer kan slipa eller klippa ner tänderna på en kanin. Det är väldigt stressande för kaninen i längden och tyvärr är det inte lönsamt. Det finns vissa fall då det faktiskt kan fungera bra. Man ska tänka över noga om det verkligen är värt att utsätta sin kanin för detta. De flesta brukar säga att måste man slipa/klippa tänderna en gång i månaden eller mer, bör man överse en annan utväg. Är det bara framtänderna som är problemet kan man operera bort dem. Det finns olika åsikter om denna metoden, i slutändan är det ändå en själv som bestämmer om man vill göra operationen, klippa/slipa tänderna eller avliva kaninen. Det gäller att se hur kaninen mår och sedan ta beslutet. Tänk på att inte vara egoistisk utan tänk på kaninens bästa framför ditt eget.

Kom ihåg att kaniner döljer sjukdom väldigt väl. Är du orolig för din kanins hälsa - uppsök veterinär!

Text: Nathalie Månsén och Sandra Magnusson

Referenser: Harcourt Brown F. 2002. Textbook of rabbit medicine. Reed Educational and Professional Publishing Ltd: Oxford Huang C, Mi M and Vogt D (1981) Mandibular prognathism in the rabbit: discrimination between single-locus and multifactoral models of inheritance. Journal of Heredity 72(4): 296-298 Lundberg, B. 2010. Bettfel en genetisk defect orsakad av människan. Flåhackebackens dvärgvädurar. http://www.kaninhem.se/BETTFEL.htm Tornvall, M. 2011. Tandsjukdomar kanin. Författare: Tornvall Marianne, Leg. Veterinär. Veterinären.nu. http://www.veterinaren.nu/artiklar/kanin/matsmaltningsapparaten/tandsjukdomar-kanin/151 Trägårdh, C. 2011. Tandproblem hos kaniner. Författare: Trägårdh Cecilia, Leg. Veterinär. Fågelkliniken i Skåne AB. http://www.fagelkliniken.se/index.php/kaniner/sjukdomar/30-tandproblem-hos-kaniner UFAW. 2011. Dental Malocclusion. Genetic welfare problems of companion animals Universities Federation for Animal Welfare. http://www.ufaw.org.uk/DENTALMALOCCLUSIONNETHERLANDDWARF.php Verstraete F and Osofsky A. 2005. Dentistry in pet rabbits. Compendium of Continuing Education for the Practising Veterinarian 27: 671-684

751 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Comments

bottom of page