Att äga och ha en kanin i sitt liv är något av det finaste som finns, men som med allt annat finns det en mörk baksida ibland. Våra små liv kan bli sjuka och att de blir gamla går inte att undvika. Ibland somnar de bara in en dag, lugnt och stilla, medan man ibland måste fatta det tunga och svåra beslutet att låta dem somna in (avliva). Jag skulle kunna skriva upp massa exempel på när avlivning faktiskt är det enda rätta, men man måste som djurägare själv bedöma sitt djurs tillstånd. Det är du som ser den varje dag, som vet hur den vanligtvis beter sig. Att fatta beslutet är otroligt svårt, det är ändå beslutet om att släcka ett liv. Men det är en otroligt barmhärtig hjälp som finns. Men hur många av er där ute går inte o funderar på hur en avlivning faktiskt går till? Det tänkte jag berätta för er!
Du har ring veterinären och bokat en tid. Du kanske redan har fattat beslutet att ta bort din älskade kompis, eller så kanske du vill få kaninen grundligt undersökt innan du fattar beslutet. Oavsett så brukar veterinären alltid göra en liten undersökning, även om du redan bestämt dig. De brukar klämma o känna lite, lyssna på hjärta o lungor, kolla slemmhinnor. Ibland kanske du får veta vad det är för fel på din kanin, i vissa fall får du aldrig veta. När beslutet är fattat lämnar veterinären vanligtvis rummet en stund, så du får säga farväl. Innan veterinären hämtar sprutan, frågar de om du vill vara med. Det är olika vart de sticker, beroende på hur dålig kaninen är. Är den väldigt dålig brukar de vanligtvis ge sprutan i magen, medan man i ”piggare” fall brukar ge direkt i ett blodkärl. Ganska snabbt blir kaninen trött och somnar, men kan andas och hjärtat kan slå en bra stund till, men den känner ingenting längre utan sover väldigt tungt innan den somnar in helt, för gott. Veterinären lyssnar med sitt stetoskop och talar om för dig när det är över. Att vara med under en avlivning tror nog många kan vara otroligt obehagligt och läskigt. Men det går väldigt lugnt till och att ha dig som ägare med är lugnande för kaninen. Då får den känna sig trygg enda in i slutet. Glöm inte bort att kaniner är jätteduktiga på att dölja att de är sjuka, har ont osv. Obeservera din kompis dagligen, lär dig minsta signal, så kommer du märka minsta lilla förändring och kan förhoppningsvis rädda den från allt för långt lidande! Att låta din kompis somna in, kan vara det finaste du kan göra, för både dig själv och din kanin!
Text och Foto: Linda Gustavsson© Kaninmagazinet 2013
Comments